Jag är en tröstätare

Det känns lite jobbigt att skriva om det här, men jag har inte direkt pratat om det så mycket. Med mina närmaste vänner och familj kanske, men inte mer än så. Jag har sedan tonåren tröstätit eller ätit för att jag haft tråkigt, på senare år har det nog blivit mer att jag äter för att jag har tråkigt men då och då tröstäter jag. Det är inget jag är stolt över, men det är så det är och det kan vara allt från att jag haft en pissig dag på jobbet eller överlag till att jag känner att jag inte duger eller att träningen inte ger resultat. När det kommer till träningen, jag vet att det tar tid att ändra på kroppen och att det inte går snabbare om jag stoppar i mig skit. Det är ingen raketforskning, men det är inte det de handlar om. I grund och botten handlar det om att jag mår dåligt och för att trösta mig så äter jag, oftast choklad eller godis, för det får mig på bättre humör. Jag vet också att det inte blir bättre, men i just den stunden känns det bra. Jag har blivit bättre på det sen jag gjort en hel del förändringar med mig själv och i livet överlag. Men det händer då och då att jag kommer tillbaka till gamla vanor, men jag försöker hitta andra vägar att hantera det när jag kommer dit.

 

Har jag en dålig dag så undviker jag att handla på vägen hem, jag ber min sambo handla om vi behöver något. Detta för att jag VET att jag kommer köpa godis, chips eller något annat. Jag vet att jag inte kan kontrollera mig själv om jag går in i en affär när jag mår som sämst. Att jag äter handlar om att jag inte är nöjd med mig själv, jag ser mig som fet och tycker att jag är äcklig. Även om jag gått ner 20kg så känner jag mig fortfarande fet, för jag har vart mullig/överviktig i väldigt många år. Jag har aldrig blivit mobbad eller retad över att vara lite större, tack gode gud för det, men jag har aldrig tyckt om mig själv och haft väldigt dåligt självförtroende på grund av det. Jag var alltid den lite rundare personen när jag umgicks med mina tjejkompisar, när vi var ute på krogen tillsammans kände jag mig alltid som den tjocka kompisen många gånger. Det är absolut inte mina tjejkompisar som fått mig att känna så utan folk runt omkring. Det var så och är så idag, samhällets syn på hur en tjej ska se ut är sjuk och jag ljuger om jag säger att jag inte påverkas av det. Det är många tjejer som påverkas av hur alla tycker man ska se ut både vi som lider av övervikt men också de tjejer som lider av undervikt.

 

Bara för att jag inte handlar något så är det inte frid och fröjd när jag kommer hem. Jag försöker hitta något att äta ändå, det tar inte slut för att jag inte handlar något. Därför ser vi till att inte ha så mycket hemma, jag tröstäter nämligen inte mat på det sättet utan det jag tröstar mig med är godis. Jag blir liksom inte nöjd eller mår bättre av att äta mat eller något som finns i skafferiet. Det slutar oftast i ångest och jag börjar gråta och kan bli hysterisk hemma, det är inte en vacker syn men jag har en fantastisk sambo som håller om mig och säger att allt ska bli bra. Han låter mig bli hysterisk och gråta ut, han håller om mig tills jag lugnat ner mig. Det kan ta 5 minuter men det kan också ta 30 eller nästan 60 minuter innan jag lugnar ner mig. Men det är då man behöver ha någon där, det behöver inte vara en pojkvän utan det kan vara en vän. Har du ingen i din närhet kan du alltid ringa någon och bara prata om det, det kan vara påfrestande för vänner (jag vet av erfarenhet) men då är det viktigt att de säger ifrån om de inte orkar mer så man tar hjälp på annat håll. Vänner är inga papperskorgar och man ska aldrig tycka de är elaka om de inte orkar lyssna för vi kan alla komma till en punkt när det bara blir för mycket. Jag har haft nära som sagt ifrån och då valt att ta professionell hjälp istället för jag förstår om det blir för mycket.

 

Idag får jag inte lika mycket ångest och jag blir mer och mer sällan hysterisk. Jag har istället valt att träna när jag känner att jag haft en dålig dag eller känner mig fetast i världen. Då tar jag ut all ångest och alla känslor under passet, jag levererar otroligt mycket och kör verkligen slut på mig. Jag är inte helt fri från att tröstäta men jag är iaf på god väg :)

 

 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress